HHJ XC 53

HHJ

När Helsingborg Hässleholms Järnväg byggdes så anlades samtidigt en sidolinje frän Bjuv till Billesholm. Detta för att man skulle kunna exploatera de rika kolfyndigheterna som fanns i trakterna kring Billesholm.

Alla tåg var blandade, dvs. de var godståg samtidigt som en personvagn medföljde för resande. 1926 kördes fem tåg i vardera riktningen per dag. För den trafiken samt godstrafiken på linjen Bjuv-Hyllinge (som tillhörde Höganäs Billesholms AB) fanns ett ånglok stationerat i Billesholm. För växlingen i Billesholm hade HHJ även en häst!

För att klara godstrafiken så behövdes det inte fem tågpar på linjen Bjuv-Billesholm. Att de gick berodde på persontrafiken och på att man ville upprätthålla förbindelser för passagerare till huvudlinjen. Resandeantalet ansågs för övrigt vara för lågt, 1925 endast 26151 stycken. Detta gjorde att järnvägen beslöt att försöka ordna persontrafiken på ett billigare sätt.

Ångloket kunde inte undvaras – det behövdes för godstrafiken och växlingen. Däremot kunde en förare undvaras om persontrafiken istället ombesörjdes av en motorvagn. För att få transaktionen att gå ihop så måste motorvagnen vara av absolut billigaste enklaste slag. Billigast blev en sådan motorvagn om den utfördes som en ”motorbuss” med en vanlig bilmotor som tillräcklig drivkraft.

En buss levererades 1926 från Hässleholm och fick på HHJ nummer 53 och littera XC. På HHJ kallas den inte motorvagn utan får istället benämningen motorbuss. Utvändigt såg den ut som en dåtida landsvägsbuss. Den klarblå färgen hade säkert en viss inverkan på smeknamnet ”Blå geten” som passagerarna gav den.

Motorn var en T-Fords motor på 22 hästkrafter. Den skulle klara av att få upp det 5,3 ton tunga fordonet i en toppfart på 45 km i timmen. Växellådan hade tre lägen fram och en back.

I Billesholm byggdes ett ”garage” och eftersom bussen endast hade en förarhytt så inlades i Bjuv en liten enkel vändskiva.

Bjuv och Billlesholm läggs ner 1934 så finns det inga passande arbetsuppgifter kvar.

Vagnen slopas först av motorvagnarna och skrotas. Men själva vagnskorgen sparas och säljs till en anställd vid järnvägen i Billesholm. Han sätter den i sin trädgård som lekstuga åt barnen. Eftersom det är en järnvägsfamilj så leker barnen tåg i lekstugan. Invändigt får det mesta vara kvar! Bänkar, gardiner, askkoppar, klädkrokar, tidtabell, spottkopp och mycket annat!

När vår förening får höra talas om denna märkliga klenod så hade barnen som en gång lekte i den redan vuxit upp. Vi fick överta och hämta lekstugan 1975. Därefter ställdes den upp utanför lokstallet Billesholm och följde sedan med när vi flyttade till Klippan. Här byggdes en tralla som den stod på.

Att kunna återställa detta helt unika fordon är givetvis en önskedröm för många! Självklart så är det ett gigantiskt arbete som väntar. Men en del förarbete är faktiskt redan avklarat!

Ytterligare en motorvagn av samma typ tillverkades nämligen av Hässleholms Mekaniska Verkstad. Den levererades 1928 till järnvägen Askim-Solbergfoss i Norge. Skillnaden ligger i en större motor och ett resgodsrum, annars är de båda i stort sett identiska. Det fantastiska är att även den här motorvagnen är bevarad. Den finns på Krøderbanen och ägs av Norsk Jernbaneklubb. Med hjälp av uppmätningar och ritningar på den norska motorvagnen har Hans Wihlborg kunnat ta fram ett komplett ritningsunderlag för tillverkning av ett nytt ramverk till vår.

Problemet har länge varit att hitta lämpliga hjulaxlar med utvändig lagring, varav en med kardandrivning. Men den frågan har nu äntligen fått en utomordentlig lösning. Samtidigt fick vi även passande fjädring, bromsutrustning och drivning. Nu återstår bl.a. att hitta en lämplig Ford-motor.

Vagnskorgen måste till vissa delar rekonstrueras men i det här sammanhanget så är det inget oöverkomligt hinder. Originaldelarna finns kvar och det underlättar